Idag var en stor dag för Junioren. Det var dagen som vi så länge pratat om, dagen då han skulle sluta med napp. I morgon fyller min snutteplutt 4:a år, när man fyller 4:a år är man en stor kille som inte har napp.

När Junioren var drygt 2,5 år rammlade han ur vår säng och slog ut flisor ur framtänderna, väl hos tandläkaren fick vi med oss en bok hem. Boken handlade om två syskon som fick brev från tandläkaren och deras besök där. Ett av barnen använde napp, vilket tandläkaren såg och berättade att hon samlade på nappar. En dag hade flickan bestämt sig det var dax att lämna napparna, hon gjorde så och fick en present.

Vi har läst den här boken från och till i nästan 1,5 år och den var upptakten till att sluta med napp och ge napparna till tandläkaren. När Junioren för några månader sedan var på kontroll tog tandläkaren upp det , då tänderna (eller egentligen är det ju käkbenet som ändras) var felställda vilket innebär att han inte kan bita ihop riktigt och då inte bita av med framtänderna, så kan det vara även om man inte suger på napp men inte i detta fall.

När vi kom hem från kontrollen sa Junioren ; När jag är 4 år ska jag sluta med napp. De sista veckorna har ett stort paket stått framme synligt ( en sladdstyrd lyftkran) och jag har berättat att det ska han få på 4 årsdagen och dagen innan så åker vi till tandläkaren med napparna.

I dag var det napplämmnar dag och jag ringde först och kollade så att det var okej att komma.
Allt gick så bra.
Vi smög runt och letade efter napparna och trädde dem på ett fint lila snöre som det var krusiduller på.
I bilen på väg till tandläkaren sög han på alla en sista gång.
Väl hos tandläkaren så hängde han upp dem på en pinne på väggen och tog farväl.
Han fick mycket beröm av sköterskan och av den passerande personalen.
Därefter var det presentdax, en påse med lite av varje; tandborste en liten figur, en pistol som sköt fladdermöss, klistermärke och tatuering.
Han var glad!

Nu på kvällen har han inte varit glad, han har gråtit efter sina älskade nappar och sörjt på riktigt, han ville ha dem tillbaka. Det har varit svårt att somna och vi har pratat om napparna, vilken var godast egentligen? Att hämta dem går ju inte och  han kan ju titta på dem, där de hänger på väggen nästa gång han ska på undersökning. Dessutom så lovade den  snälla sköterskan att ta väl hand om napparna.

Att sluta med napp är inte lätt när man är 4 år och även jag har sörjt och fällt en tår i smyg. Jag kom helt plötsligt i håg då jag tvingades att sluta med napp och vilken stor sorg det var. Funderade faktiskt ett tag på att avbryta hela operationen, men inga nappar fanns hemma och det här har ju varit en process vilken han varit delaktig i, tror det hade blivit konstigt att börja om från början.

Min tappra riddare somnade tillslut i min säng med sin södersnuttade nalle och en på pricken likadan fast ny, den fick han som kompis till nallen som kände sig så ensam utan en napp i var sitt öra.