I går då jag var kvar en stud på dagis hände något tänkvärt.
Junioren och Tjejen gungar.
Killen kommer fram tittar på Tjejen och säger att hon (bara) ska följa med honom och gunga.
Tjejen säger nej.
Killen säger att de andra gungorna är nya och mycket finare.
Tjejen säger nej, jag gungar med Junioren här nu.
Killen säger att kom sedan då när du vill.
Tjejen säger ingenting utan pratar och gungar kvar med Junioren.
Under tiden då Tjejen och Killen pratade gungade Junioren brevid tyst med blicken i marken, den Junioren känner inte jag till såväl. Men då Tjejen sagt att hon skulle gunga med Junioren så blev han sig själv, glad och pratsam.
Alla tre är födda 05 alltså runt 3,5 till fyra år.

Kan inte riktigt släppa detta. Hemma och med de kompisar och kusiner osv. brukar Junioren vara framåt och skulle aldrig vara tyst och tillbakadragen i ett sådant läge. Tvärtom han hade nog sagt att kom med oss eller vi går alla till de nya gungorna.