Klumpfots operation klar
postat i Barn, klumpfot den 07 Dec, 2008
Nu är båda Lillprinsens klupfötter opererade , det skedde i fredags. Vi kom dit på morgonen och blev visade till vårt rum samt fick allmän praktisk information. Lillprinsen fick en liten liten operations rock/ linne och vidare skulle man sätta en nål på honom för att medicin skulle kunna ges vid behov. Efter de stuckit honom två gånger gav de upp och sa att det får narkosteamet sköta. Kändes bra tyckte jag då han skrek som en besatt trots glykos. Glykos är en flytande sockerlösning vilket verkar lite smärtstillande på små barn. På handleder och vid hälsenorna tog man på bedövningskräm (emlakräm) , man brukar inte göra det då barnet är under två månader men Lillprinsen hade bara några dagar kvar dit och är stor och frisk så läkaren tyckte det var ok.
Väl nere på operation fick jag följa med in i operationssalen och vara med då han sövdes sen var det dax för en paralyserad mamma att gå ut. Kändes så overkligt men personalen var verkligen underbar och förstående. Tårarna rann och förmodligen såg jag ganska tagen ut då en av sköterskorna följde mig till ett rum där jag fick komma till sans, sedan gick jag upp till avdelningen och åt frukost med Lastbilschauffören och Junioren.
Nu förberedde vi oss på en lång väntan och försökte vara så ”vanliga” som möjligt om inte annat så för Juniorens skull. Junioren verkade ganska oberörd men undrade var lillebror var, vilket förklarades lite enkelt. Han tyckte för övrigt att det var toppen på barnavdelningen med alla leksaker.
Efter några timmar ringde uppvaket så jag fick komma dit för att vara med när Lillprinsen vaknade. Operationen av hälsenorna hade gått bra, de blev avklippta för att vidare hitta tillbaka till varandra då fötterna ställts från spetsfotsläge till ”normal” läge på så sätt blir senorna förlängda. Däremot visade sig att fötterna var lite stela och inte helt färdigmodelerade (se info här). Gissningsvis kan det bero på alla avsparkningar av gips den senaste tiden. Det var underbart att få tillbaka min Lillprins och det verkar inte i nuläget som några fler operationer behövs, tack och lov.
Väl på avdelningen igen kontrollerades han och vi var kvar till kvällen då vi fick åka hem.Vi fick ett schema över hur smärtstillande skulle ges och hur mycket. Dessutom var det nya rön angående vilken metod som var effektivast, det visade sig att orallösning var att föredra framför suppar i rumpan.
I skrivandes stund verkar det som vår utbrytarkung håller på att lyckas få loss det ena gipset, hoppas verkligen jag har fel! Vet inte riktigt hur det blir då han är opererad men får höra vad de har att säga i morgon.

7 december, 2008 on 22:04
Åhhh vad skönt att allt gck förhållandevis bra! Har tänkt så på er
KRAM
7 december, 2008 on 22:06
Hej!
Vad skönt att det är gjort. Och vad fort ni fick komma hem =). Våra fotoperationer har alltid tagit 3-4 dagar men så har ju vår lillprins sitt hjärtfel också.
Första hälsensoperationen gjordes när Elliot var 2 månader och han har återhämtat sig jättefort varje gång.
Kram
8 december, 2008 on 0:35
Vad skönt att allt gick bra. Hoppas ni slipper allt trassel i fortsättningen. Kram
8 december, 2008 on 7:37
TBM: Jaa det känns så himla bra, jag var ju så orolig.
Prinsmamman: Jaha så det var så för er ska vara otroligt glad och tacksam då förstår jag.
Cicki: Ja det hoppas jag med, verkar tyvärr som det blir lite trassel i dag då det verkar som gipset är på väg av..
Kram på er!!
8 december, 2008 on 8:22
Åh! Det är verkligen fruktansvärt att se sitt barn sövas! Även om man vet att det är ok. och man eg. inte är rädd, är det obehagligt och onaturligt. Kram!
8 december, 2008 on 8:23
God morgon!
Oj,nu fattar jag vad som inte stämmer riktigt;-) Du har ändrat omlite här, med färger…Bra!
Jag har bara läst och läst om er, så jag har missat din omvandling.
Jag finner det du skriver så fängslande.
Jag är idag glad för jag INTE vill vara en surpuppa.Det stjäl så mkt energi.
Och änsålänge är jag på rätt väg.
Tusenkram på er!
8 december, 2008 on 10:35
Hej Barba!
Skönt att det gick bra. Jag tycker att det är skitläskigt med narkosen (vågar jag säga nu såhär efteråt när ni är färdigopererade). Vi har ju haft en incident med narkos i vår familj när vår Wilmer (nr två i ordningen) var nästan två år. Men det är mycket ovanligt att det händer tack och lov. Jag har funderat ett tag på om jag ska skriva ett inlägg om den där dagen då han opererades men jag tänkte att jag väntar eftersom jag vet att du läser min blogg ibland
Vad skönt att de använde Emla. Vår lilleman fick också Emla när de skulle punktera hans blåsa på sjukhuset (men det blev tack och lov aldrig av då vi lyckades få ett ‘kastat’ prov i grevens tid). Han var inte heller två måndader. Jag visste faktiskt inte att det var åldersgräns på det
Jag har också hört det där med oral lösning och suppar. Det verkar som att de gör lite olika beroende på vem det är som ger på sjukhuset. Däremot har det ju varit känt ett tag att ‘man’ anser att antibiotika i supp-form inte är helt 100…
Kraaam!
8 december, 2008 on 22:43
Hejsan! tittar in här och läser lite grann:0)
8 december, 2008 on 22:44
Det är väl med gips som med vantar för barnen - de finns där för att åka av *s* Men hoppas att han inte får av det …
Skönt att allt gick OK ! Här blir det ev narkos och operation för lillkillen ( rör i öronen )- kan förstå känslan när man bara lämnar sin älskling i operationsrummet. Puh …
Kram
9 december, 2008 on 13:40
*Susan:*Precis som jag känner obehagligt och onaturligt är det!
*Lillaviola:* Ja jag har ju det;) mer eller mindre av ett misstag faktiskt.Tack det värmde!
*Lotta:*Du är verkligen klok, tacksam för det! Ska bli spännande att läsa om operationen nu och förstår ju att det tillslut gått bra. Åldersgränsen på emlan hade med ytan på kroppen att göra då man inte procentuellt skulle bedöva för mycket om jag nu förstod det hela rätt.Oj visste inte att pencillin fanns på sup. man lär sig något varje dag.Kram!
*Mallan:*Du är så välkommen!
*Cinsaga:*Hmm ja ndet är väl tyvärr så. Jag nu är det mot nya mål. Inte kul att lämna
Kram på er alla!!
16 december, 2008 on 21:48
Det var så länge sedan jag var här hos dig…
Sen innan lillprinsen föddes..
Det ÄR jobbigt när man får ett barn som behöver sjukhusvård när det är så litet..
Jag hade samma med Milo.. Han opererades första gången vid tre månaders ålder men det var i magen..
Man är såå maktlös…
Kramar till er
19 december, 2008 on 10:36
[...] i klumpfot den 19 Dec, 2008 Efter operationen av Lillprinsens hälsenor fick vi besked om att fötterna fortfarande var lite stela och man var [...]