Förlossnings tankar
postat i Barn, Graviditet den 17 Sep, 2008
Nu när jag varit hemma ett par dagar och lugnet börjar komma har tankar kring förlossningen börjat komma. Min förra förlossning var ganska odramatisk och allt gick bra, det enda var att Junioren kom i vecka 31. Förlossningen i sig var det inga problem med, visst det kändes och lite tilltygad blev jag men långt i från så illa som jag föreställt mig.
Inför kommande förlossning känner jag mig ganska orolig faktisk. Inte för egen del utan för bebisen välmående. Junioren vägde ju trots allt 2685g i vecka 31 och på vägen ut så gick nyckelbenet av. Nu tänker jag att Beisen som är inne i vecka 35 kan vara större och kanske kan fastna eller inte komma ut riktigt som sig bör. Kejsarsnitt är ju inget man planerar nuförtiden utan det görs bara om det tillkommer komplikationer vid förlossningen. Min förhoppning är att föda vaginalt, är inte på något sätt ute efter ett kejsarsnitt men börjar känna mig lite orolig. Försöker tänka att det är proffs jag har att göra med och de kan ju såklart sin sak men man hör ju så mycket…..
17 september, 2008 on 9:30
Du som kvinna är gjord för att föda barn…så det kommer gå bra! Sedan har jag hört att det skall vara lättare att föda “fullgångna” barn än för tidigt födda barn just eftersom deras kroppar likaom är mer stabila. Så om det stämmer blir det lättare att föda denna gången.
Angående oron så tror jag alla kvinnor oroar sig inför en förlossning.
17 september, 2008 on 10:32
Jag förstår dina tankar. Jag var ju nyss där själv. Det hör nog till graviditeten att ha lite sådana där funderingar när det börjar att närma sig.
Jag tror inte att risken är så jättestor att bebisen fastnar. Jag minns att jag funderade just på det viset när jag väntade mitt första barn och att jag tog upp det med min barnmorska som jag hade då. Hon sa att `det finns alltid en väg ut för bebisen´. Hon menade att det inte finns något läge där man inte kan hjälpa till (så att säga) antingen med ett snitt eller med typ.. sugklocka eller något.
Mycket kan ju hända både vid vaginala förlossningar och vid snitt så visst ska man vara ödmjuk men för det mesta går det ju bra. Du har ju dessutom fött barn förut så din kropp vet hur man gör..
Kram på dig!
17 september, 2008 on 15:29
Det kommer gå toppen, men det är klart att du är orolig och funderar. Sonen föddes i v 36 och vägde 2 800 och dottern på BF och vägde 3 800. Inga superduperklumpar, men ändå. Ha en toppenbra dag !
17 september, 2008 on 15:44
Så skönt at höra tack för era kommentarer! Kram
17 september, 2008 on 20:09
Kommer att gå jättebra!!
Har fött mina tre vaginalt och alla har vägt runt 4000.
Och det har gått bra.
Fast jag förstår att du funderar.
Kram
17 september, 2008 on 22:18
Det kommer säkert att gå jöttebra. Andra barnet går ju oftast lättare. Till mig sa barnmorskan att den första ju redan “banat väg för de som kommer sen”.